Ända sedan han var en liten pojk hade han haft en dröm, att bli den bästa seglaren. Ingen tränade mer, ingen kappseglade mer än han. Framgångarna kom, steg för steg blev han bättre. Det var bara ett bekymmer, han kunde aldrig mäta sig med de som tillsynes hade obegränsat med resurser. Han stördes över att han gjorde allt rätt, men aldrig fick till det. Helt klart hade han sämre grejor, jämfört med toppseglarna var hans prylar antika. Han noterade att större delen av hans konkurrenter också hade lika dåliga prylar, åtminstone de som var i de bakre leden – den utfyllande svansen. De var en viktig del av upplägget, utan dem skulle toppen framstå som mindre intressant!

En tidig morgon blev han kontaktad av en tränare i grannklubben, -” prova att segla en jolle där alla har samma grejor”, sa tränaren. Han nappade på erbjudandet.

Efter en hel del träning och lite småtävlingar insåg han att det inte längre var frågan om bästa materialet längre, utan att det var skickligheten hos seglaren som var själva poängen. Ganska snart blev han en toppseglare och fick ge sig ut i världen som var så offantligt stor. Han kunde koppla bort tankar på material och fokusera på det som var viktigt, alla seglade nästan lika fort, fartskillnaderna var helt relaterade till hur skickligt seglaren hanterade sitt redskap. Detta passade honom utmärkt, nu fick han tävla på riktigt och på lika villkor!

Hans gamla konkurrenter i den gamla klassen hade tröttnat och gjort några halvhjärtade försök i senare ålder, men tröttnade när de inte längre kunde köpa sig fart.

Nu stod han där, högst på podiet – väl medveten om att det var han som är den bästa seglaren!

Jag har noterat några områden som verkar vara ett återkommande tema.

Man behöver komma utomlands på stora regattor för att se skillnaderna, en svensk regatta är ju inte lika avslöjande för vår ”benchmarking” blir helt enkelt inte relevant. Jag får dessvärre säga att Sverige underpresterar på de flesta regattor av betydelse. Under det senaste Ungdoms-VM i Laser Radial som jag följde kunde jag göra en hel del observationer och diskuterade det med många internationella coacher. För svensk del kunde jag konstatera att det var stora brister i uthållighet och strategi, även den taktiska förmågan lämnade mycket att önska. Det var inga skillnader i materiel, jag såg inga skillnader i fart.  En engelsk ledare som jag pratade med hade ungefär samma syn som jag, vår träning är alldeles för mycket fokuserad på korta och intensiva övningar, fast han tillade att de mer och mer satsar på långa och utslagsgivande   banor som t.om är 10-15% längre än de banor som man sedan seglar på regattorna!

Jag har själv arbetat mycket med strategi under mina år som tränare och coach, jag har alltid en bra dialog med mina adepter inför varje race. Jag levererar inga färdiga lösningar, utan delger mina observationer, seglarna skall själva komma fram till vad som är deras strategiska plan. All planläggning skall ske efter inhämtade uppgifter på plats och på på land. Detta är inga konstigheter men jag ställer stora krav på mina seglare att de kan förklara varför de skall segla banan på ett visst sätt. Detta är inte någon ”Rocket Scinece”, jag utgår från att alla coacher gör likadant.

Min fråga är – när tränar vi strategi?

Jag vill påstå att i nio fall av tio tränar vi bara på korta intensiva moment, en kryss erbjuder korta laylines, kanske ett par slag och efter 3 – 5 minuter är racet över, tillbaks för en ny start – för starter det måste vi öva och det gör vi i mängd!

Jag ser ytterst sällan övningar där man kör över 20 minuters kryss, möjligen då man kör fart eller vågträning, men då är det sällan några strategiska moment inlagda.

Jag har hört rutinerade Laserseglare säga ”- Det är bara att hänga på som f–n, slå när man kan och ge järnet!” som en strategi! Det krävs mer än muskler och fysik för att vinna ett race! Men det är klart, om man varken studerar strategi och taktik eller ens lägger upp en plan, eller tränar på strategi – hur skall man då bli en komplett seglare?

Jag vill påstå att många av våra tränare tillämpar någon form av strategiskt resonemang med seglarna när det är regatta, men väldigt få gör frekvent återkommande övningar i strategi på banlängder som motsvarar verkligheten.

Jag tror inte våra seglare har dålig fysik, det finns de som lägger större energi på att få bättre fysik än att segla, dina testvärden säger absolut inget om din förmåga att segla båten väl. Dina timmar i gymmet väger lätt mot dina timmar i båten.Ben Ainslie skriver om detta i sin bok ”The Laser Campaign manual (fritt översatt) ” När du seglar använder du rörelser som är aktiverade av muskler som är väldigt svåra att kopiera i gymmet, det är bara träning på vattnet som kan förbättra din seglarfysik vilket gör att du orkar hänga hårdare och längre. Träning på land hjälper givetvis, men det finns alltså inget som ersätter ett hårdvindspass där du hänger tills du storknar! Om du har en möjlighet att välja mellan att segla eller träna på gymmet så är seglingspasset den naturliga vägen framåt!”

När det gäller fysiken så tror jag möjligtvis att det i Sverige läggs för mycket fokus på landfysik och alldeles för lite tid på sjön. Våra seglare måste kunna segla en halvtimmes kryss och vara alerta när de sedan kommer upp för att accelerera ned på undanvinden. Detta i en kombination med en väl underbyggd strategisk plan.

Är det här kontroversiella tankar? Jag vill fråga er tränare, har ni reflekterat på detta? Några har gjort det i sina analyser och konstaterat att våra seglare har dålig fysisk uthållighet? Jag tror att det är att göra det enkelt för sig, några av dessa seglare har lika god fysik som de allra bästa i klassen. Några säger lite svepande att de gör dåliga starter, men det kan ju heller inte vara svaret, det tränas ju alltid på starter så någon måste ju få till det någon gång!

Läser ni böcker i strategi? Har ni läst Stu Walker, Dellenbaugh, Twiname, Ainslie, Goodison mfl och isåfall har ni fömedlat dessa böcker till era adepter!

Segling är en sport för de som har möjligheter att göra snabba beräkningar, se helheten, analysera och tillämpa det praktiskt. Några kallar det för talang….

Om ni vill kommentera detta och andra inlägg, var gärna sakliga och undvik personangrepp. Skriver ni under pseudonym är det ett absolut krav att ni inte kritiserar någon namngiven person, eller uppenbart underförstått - då plockas ert inlägg bort.

/Abbe

” – Du e ingen fisk, du e en LCHF-anka, glöm inte det!” poängterade hon.
” – Får jag inte vara med och leka i dammen om jag inte e tyst och lydig?” frågade jag.
” – Jo klart att du får. Bara du tycker som vi andra.” svarade hon.
Surt svarade jag henne då: ” – Jag ska ut och leka struts som många andra i dammen gör.”‘

Från LCHF – ankdammen http://blogg.passagen.se/lchf-ankdammen/?page=1

I det senaste numret av Segling kunde vi läsa en uppföljning på temat varumärket segling. Egentligen stod det inget nytt, utan man slår egentligen in redan öppna dörrar. Kanske man är vilsen eller kanske hemmablind? Jag menar att man redan idag har alla instrument i lådan men man vet inte hur man skall använda dem. När det gäller rekrytering finns det ett antal väl utvecklade koncept som man i princip väljer att bortse ifrån, jag kan nämna några;

- Ungdomsvänliga klubben, tänk om man använde belöningssystem där antalet/ökningen av kappseglare gav bonus från t.ex Lyftet. Jag menar att det inte räcker med att redovisa LOK för att verka som en klubb som ger oss fler kappseglare.

- Det finns rekommenderade skolbåtar och juniorklasser, var konsekvent och låt dessa rekommendationer vara ledstjärnor när man bedömmer utvecklingen hos en klubb i UVK.

- Den Svenska seglarskolan borde vara anpassad så att den ökar nettotillväxten av kappseglare, gör den det idag?

-Juniorsatsning, här finns det mycket att göra även om jag tycker att det gjorts mycket och man har en bra person (Jakob G) som ansvarig. Jag skulle dock se ett bredare omfång och nationella samlingar där fokus skall vara bredd och mängd, elitgrupperingar finns redan på våra RIG.

- Tillgänglighet av redskap anser jag vara ett mindre problem, ett antal miljoner har investerats i skolbåtar genom handslag och lyftetpengar, frågan är om det skett en uppföljning som visar om det gett oss fler kappseglare. Några hävdar att det är dyrt att komma in i sporten, allt är relativt och det är oftast en fråga om hur man väljer att finansiera sitt båtköp, kostnaden är ju i princip ränta och värdeminskning. Den enskilt största kostnaden är inte redskapet för kappseglaren, det är kostnader relaterat till tävlingar, oavsett om det ligger 100 båtar och väntar på en regatta så måste man ju ändå ha en båt att träna med, dessutom tror jag inte att det är gratis att låna båten på regattan! Jag tror inte det finns en enda seglarskoleelev som hoppat av för att det saknats lånebåtar – det ligger tusentals jollar på klubbarna! Kanske det var en annan kategori/åldersgrupp man ville rekrytera – det har man också försökt med förr, bland annat var skolbåtsrekommendationen en del av det projektet. Jag har inte sett någon utvärdering av det projektet heller.

- Sailcoacherna har enligt mitt tycke varit en god ide’, rätt använda kan de ge oss ännu fler seglare.

- Anställda tjänstemän på centralt och regionalt håll kanske skulle jobba hårdare med rekryteringssupport?

- Utvärdera jippoevent om de genererar fler kappseglare?

- Vara lyhörd och lyssna på de klubbar som levererar.

I grund och botten är jag förvånad att SSF lägger ned pengar på en undersökning som inte gav ett enda nytt svar mer än grova populistiska generaliseringar, än mer förundrad blir jag av att man inte slutför/använder de projekt som redan finns! Vet faktiskt inte om värdeord och klyschor är det vi behöver.

Försökte finna någon meny med UVK eller Sailcoach på SSF hemsida men misslyckades. Jag undrar fortfarande vad som hände med +19, licens, seglingens IP och andra projekt som var väldigt högprofilierade då det begav sig!

Mitt tips alltså – kolla i lådan efter instrumenten, läs bruksanvisningen och kör!

Björn Johansson, med rötterna på Västkusten, byter sida och börjar i månadsskiftet på KSSS där han skall utveckla elitseglingen. Björn har under de senaste åren varit rektor för seglargymnasiet i Lerum och det ryktades att han skulle sluta som rektor och arbeta med eleverna, något som många såg fram emot!

Läs artkeln från KSSS hemsida

Jag var en av de 34 personer som intervjuvades i juni förra året, jag anade redan då att här har man redan beställt en undersökning som skall bekräfta sin egen tes. Man säger att frågorna var öppna, det var sant men man hade inga frågor som kunde vara negativa.

Det är väl bra om man hitttar på saker att pyssla med, om inte annat så faller det ju ofta några goda korn som drar oss framåt.

Tillgänglighet

Man drar dock allt för snabba slutsatser,  bland annat säger man att man måste öka tillgängligheten och att insteget är för dyrt och att det i sin tur skrämmer bort utövare. När det gäller 99% av rekryteringen så sker den via våra seglarskolor, de flesta klubbar har möjlighet att hyra ut jollar, ofta hela första säsongen. De flesta klubbar har överfyllda veckor på seglarskolan. Problemet här är snarare att klubbarna har så svårt att behålla seglarna i klubbens verksamhet, trots insatser av piratseglarskola, nybörjar, fortsättare och kappseglarskola har vi svårt att få mer än några procent att fortsätta! Här tycker jag att man borde göra den största insatsen. Man kunde i princip stoppat här – men det är inte särskilt häftigt.

Slutsats:
Vi har alltså många som söker sig till seglingen, vi har tillgänglighet och det är inte särskilt dyrt i början.

Kundanpassning av seglingen

Här pratar man om vår sport som en handelsvara, kunder och produkter, således måster det finnas säljare också, men det definieras inte, blott att vi skall leverera en produkt till kunden, vilka är vi?
Man hävdar att idag skall en regatta vara avklarad på kort tid så att man kan göra andra aktiviteter och umgås med familjen. Jaha? Jag har alltid tyckt att seglingen är det som håller ihop vår familj och det är där vi har vårt social umgänge, speciellt efterlängtat efter en lång vinter. Jag saknar inga organsierade sociala event för det fixar vi själva, det är klart att en korv och en hamburgare och lite tjöt efter seglingen är alltid trevligt, men jag saknar varken spunnet socker eller hoppborg! Utredarna anser tydligen att seglingen är mindre viktig i familjernas liv, jag tycker tvärtom! Man skriver att det skall vara enklare att kappsegla, mindre väntan, på så vis kan man ha fler sociala aktiviteter på land – aha jag trodde att kappsegling bedrevs på vattnet? Mindre väntan på sjön håller jag med om, speciellt bör man ställa större krav på seglingsledningen som ibland är orsaken till mycket tappad tid. Saker som omstarter och långsammare båtar kan man väl knappast ta bort?
Man skriver också att kappsegling i större utsträckning skall ske i tillhandahållna båtar! Man citerar Charlie Ekberg ”100 jollar som ligger vid bryggan och väntar”. Ni som varit med på event där det sker vet vad det egentligen innebär. Vem som skall betala, underhålla och hantera dessa tillhandahållna båtar redovisas inte.

Seglingsarenan

Här famlar man mellan Match Cup och VOR. Vi skall segla nära publiken, nära klippor eller kring pontoner mitt i banan. Undrar hur det skall gå till när man på ett internationellt mästerskap knappt får vara närmare banområdet än 100 meter, arga domare jagar iväg en hela tiden – pontoner på banan? Det som är bra är att man nu börjar inse nyttan av olika trackingsystem, det har man kört med i några klasser redan, bland annat i optimist EM, där kunde man följa seglingen live på nätet!
Jag kan i övrigt instämma med Peter på Blur;

”Och hur kommer det sig att publikvänliga arrangemang som SM-veckan eller matchracing-SM vare sig lockar seglare eller publik?” Kan väl fylla i med Mästarnas Mästare och Junior Cup

Slutsats:

Publik och media är viktigare än själva seglingen i sig?

Nåväl, jorden snurrar sina varv runt solen och tids nog kan vi nog fråga ; -” Vad hände sen?  Samma fråga som vi idag ställer om ”Seglingens idrottsplats”, Licens, +19 projektet och andra glömda och gömda projekt…

Guldet på flicksidan gick till Noora Ruskola Fin (JNoM mästarinna), silver till Helene Mjelde Gjerde Nor och för pojkarna tog dansken Carsten F Faubel hem titeln och silver gick till Victor Silen Fin (JNoM mästare) och bronset till Alexander Shelting Rus.

se övrigt från VM hemidan: http://www.tjk.ee/web/index.php?lang=et&page_id=107

Tommy Johansson

Våra svenskar har kämpat hårt men har inte nått sina mål – guldfinalen! Nu laddar vi för silverfinaler!

Vindarna har varit väldigt svåra att läsa, något som Hermann T från Norge fick erfara, trea i första racet och långt bak i det andra racet som blev annulerat då vinden dog ut!

Idag är det lättare skyar med lite fukt i luften, bleke….

Det blir nog en lång väntan på vind då prognosen är väldigt dålig.